Ibland känns det som om man kämpar & kämpar & kämpar och så händer det inget, eller så blir det bara fel..  den här veckan har varit underbar på många sätt och vis, men min som fortsätter i samma gamla anda. Han bytte klass för att han skulle trivas bättre och må bättre. Vilket han faktiskt gör. MEN han fortsätter skolka emellanåt vilket resulterar i att jag känner mig så hjälplös, känns som om jag provat allt nu. Jag går på möten, jag försöker reda ut med honom vad det är för fel,är det klassen, kompisar, skolan, studerandet. Har förvisso kommit på vad den största boven till dramat är.... DATORN. Den har hamnat i källaren, och kommer inte komma upp därifrån förrän han sköter sig.

Han har visat tydligt att han inte kan ta ansvar för skolan samtidigt som han har datorn (han spelar WOW och CS). Spelen tar upp för stor tid av hans tänkande och det har slutat med att han planerar kvällen innan han skolkar hur han ska ta mina källarn nycklar för att sen vara hemma dagen efter och spela. Så spelberoende är han helt klart.

Nu har vi ett sammarbete med mobila teamet på kommunen så jag hoppas att det så småningom blir bra. Det som är positivt är ju att min son har fått G i betyg i ämnena så han har jobbat från Underkänt till Godkänt i betyg och det är GRYMT bra gjort tycker jag.

Min son är jordens goaste kille, han är mjuk, lugn, snäll.... han har bara det lite tufft i livet. Och jag som mamma försöker verkligen hjälpa honom igenom det här. Trots att jag emellanåt river av mig håret, som de flesta föräldrar skulle känna. Tänker ibland att han kanske inte får tillräckligt med hjälp i skolan för att han är för lugn och tyst och inte gör väsen av sig..... då syns han ju inte.

Hoppas att allt blir bra så småningom.

/U

ps.

WOW= world of the warcraft

CS= Counter Strike

 

mariamaruschka

20 januari 2011 10:41

Jag vet att det känns otroligt jobbigt när man kämpar & kämpar och allt känns som att det går i motvind, jag vet och du vet att jag vet, been there done that, men det vi aldrig får sluta göra är att hoppas och tro på våra barn, bara med dom verktygen kan vi/man komma långt... kramizar på dig gumman

Ulrika

20 januari 2011 11:39

Ja är det nått jag aldrig skulle göra så är det att ge upp eller sluta tro på honom :) så småningom så ger det med sig, jag får fortsätta vara den hemska mamman.. men jag gör allt för honom KRAMAR

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej,    Nu var det så länge jag skrev så jag hade glömt vart min blogg fanns :) men som ni ser så fann jag den.    Igår la min kusin Helena upp ett inlägg utifrån sin son som har autsim (asperger). Jag tyckte den var så klockren så jag bad om...

Satt och tittade igenom mina blogginlägg jag gjort senaste tiden. Det var inte många, så nu tänkte jag att jag ska blogga lite mer 2016 och vilken dag är inte bättre än 1/1-2016.   Vi firade in nya året hemma hos Tobbe och Maria. Vi blev totalt 1...

Ja vad händer??... är rätt dålig på att skriva i bloggen. Men blir så när man har lite annat för sig      Status nu på träning är rehab. Jag kombinerar besök hos sjukgymnast samt kiropraktor. Ja vad har hänt, jo det började med att jag fick väldi...

Var ett tag sen jag bloggade. Tror det har med att göra att jag varit så aktiv i FB att jag inte känt något behov av att slänga iväg inlägg här. Men har haft väldigt roligt åt mina gamla inlägg så kan ju vara bra att fortsätta.    Vad har hänt? H...

Nu har det gått ca 1 1/2 vecka sen min operation. Just idag mår jag faktiskt ganska bra. Ont har jag dock men inte så ont att jag inte kan hantera det. Tar fortfarande mina alvedon men hoppar över att kombinera med Ipren. Tar jag Ipren så måste jag ä...