Japp då var jag där igen, min 4:de operation sen jag gjorde min gastric bypass -09. När jag gjorde min operation så använde de inte tekniken att sy igen något de kallar för slitslar. Om slitslarna inte sys igen så finns det risk för att tarmarna lägger sig i hålen som blir av att slitslarna inte sys igen. Men idag när man gör gastric bypass så gör de det per automatik. 

Jag har klagat på diffusa magsmärtor i ca 2-3 år tror jag det är. Den sista snurran så blev jag skickad från VC till Kirurgmottagningen på samma sjukhus jag gjorde min GBP. Där träffade jag en dr som var helt säker på att jag hade fått problem av slitslarna. Min förklaring på magsmärtortorna var att det gjorde ont på vänster sida av naveln och att det eskalerade när det väl startade. Det kunde börja på morgonen, mitt på dagen eller mitt i natten alltså inte av någon speciell anledning. Jobbig var det vilket som. Han ville att jag skulle göra en skiktröntgen vilket jag gjorde, dock inte helt smärtfritt då de sprutade i kontrasten under skinnet och jag fick en allergisk reaktion. Men när dr fick resutlatet så sa han att det såg bra ut och att det inte var något fel på mina slitslar och för bästa matintag gå till dietist och få råd. 

Först blev jag bara arg för det kändes som om han släppte allt och tyckte att det var enbart matintaget som var fel så jag struntade först i att kontakta dietist tills jag fick ont i magen en hel  helg och kände då att jag lika gärna kunde kontakta dietisten. Sagt och gjort, jag kontaktade dietisten och fick gå dit. Med dit hade jag en lapp med hur och vad jag ätit innan jag kom dit. Hon tittade på min lapp och sa, det är inte maten det är fel på. Jag kan inte hjälpa dig. Där kände jag bara att jag inte orkar mer, men hon sa att hon skulle kontakta dr och kämpa för mig. SÅ det var inte helt bortkastat att gå dit ändå. 

Efter lite brev från annan dr eftersom den dr jag träfffat från början var på semester så blev det lite mer väntan. Men fick en kallelse till dr i augusti och jag gick dit. Då fick jag veta att de skulle göra en laparskopi (titthållsop) för att han visste inte vad det var för fel på mig. Ser det något fel så skulle de åtgärda det med en gång.  

Sen var allt igång, 16 sept åkte jag in för att göra operationen. Det jobbiga denna gång var att jag inte visste förrän jag vaknar upp vad de har gjort. Så nervös var bara förnamnet.. tur att pojkvännen hängde med och höll mig sällskap.

När jag vaknade upp på uppvaket så är det någon som säger till mig att de sytt igen slitslarna och hittat ärrbildning som de åtgärdat. Sen så gick personen. Jag tänkte att jag får väl veta mer sen eller åtminstonde fråga lite mer sen. Natten var hemsk, fick inte riktigt den smärtlindrig jag behövde så jag bröt ihop vid två tillfällen för att syrrorna inte pratade med varandra när jag hade bett om medicin. 

Ronden dagen efter var inte vad jag hade hoppats på, det var en annan dr än den som opererade mig så han pratade på lite snabbt och försvann iväg och mina frågor .. ja dom fick jag hålla på ett tag till. Jag blev kvar ytterligare en natt, den natten blev bättre. Ronden morgonen efter gjordes av den kirurg som opererade mig, han sa lite snabbt hej ja du mår bra du kan gå hem..... jag sa bara ja. så frågade han om jag visste vad som var gjort. Ja lite svarade jag då nämnde han att ena slitsen var helt öppen och där kunde tarmarna hoppa in lite som de ville, den andra var bara lite öppen så den fixade dom till snabbt. Där tyckte dr att han var klar och tänkte gå... du hur var det med ärrbildningen då frågade jag. Ja just det, jo tarmarna hade växt fast i bukväggen så när vi blåste upp din mage så följde tarmarna med upp. Så nu har vi förhoppningsvis hjälpt dig och du inte kommer ha ont mer. Sen så gick han. Och andra frågor jag hade...ja dom får vara svarslösa helt enkelt. 

Det som ingen läkare informerade mig om var att jag fick agraffer istället för stygn på magen, jag råkade se det efter en dusch och det blödde igenom så sjuksyster var tvungen att byta plåster... varpå hon säger OJ har du fått agraffer, undrar varför dom valde det.... Ja det undrar ju jag med, jag har bara haft stygn som försvinner av sig själv men nu måste jag ta mig till VC för att ta bort dom. När jag ringde VC ang dom så sa hon att jag skulle fått med mig ett papper om hur länge de ska sitta osv, näää inget sa jag. Så hon ringde avd själv och frågade.  

Känner nu att det går åt rätt håll, dock lite sakta men nu har ju bästa kollegan i världen fixat med personal så jag kan ta mig tid och bli bra ordentligt innan jag återgår till jobbet. Så nu ska jag fortsätta röra på mig och hålla igång lite så kroppen piggnar på sig 

Med det här vill jag även tillägga att ge inte upp, känner du att något är fel eller att läkaren inte lyssnar.... fortsätta kämpa för din hälsa.

Igår skulle jag göra en systemåterställning på min dator, och behövde då ta fram min externa hårddisk för att föra över alla mina bilder till den. När jag var klar så satte jag mig och kikade igenom de bilder jag fört över för länge sen. Fick jordens nostalgitripp haha... barnen var så små. Jag har bilder där från 2005 så då var mitt yngsta barn 1 år. Saknar den tiden lite.

Såg även bilder på mig själv hur jag såg ut då. Ibland så lägger jag upp bilder från förr och nu för att påminna mig lite om vem jag var och vem jag inte vill vara. Nu behövde jag ett sånt tillfälle just för att jag varit sjuk och slarvat en del och inte tränat så har jag gått upp lite. Så för att få mig att skärpa till mig så gjorde jag två st Collage via min mobil och la ut på FB.

Tänkte även lägga upp dom här, det är alltså bilder från 2006 och 2013. Gjorde ett collage först och sen så råkade jag hitta fler bilder som jag tyckte var roliga att lägga upp så därför är det lite blandat på båda.

När jag tittar på bilderna så funderar jag på hur jag mådde, och vad jag kände och försöker jämföra det med dagens. Det är ett evigt kämpande med vikten. Bara för att man gjort en Gastric bypass så är inte kämpandet över det är ingen quick fix.... för evigt kämpande annars skiter det sig. SÅ innan du gör en sån, fundera och skriv för och nackdelar och var beredd på att göra förändringar. Självklart är man inte mer än människa och kan självklart ibland "falla" dit. Men då gäller det att kunna hejda sig. VIlket inte alls är lätt. Jag menar det finns en anledning till att jag såg ut som jag gjorde och det kan ske igen, men vill jag det? tänker jag riskera det? och vad kan jag göra för att förhindra att det sker?

/ulrika

Sitter och glor igenom min gamla blogg. Tänkte jag skulle kika lite på hur det var innan min OP, lite för att påminna mig om vem jag är idag och vem jag var då.

Ett inlägg jag tyckte var lite sött var detta:

Sitter här i mina drömmars tankar hahaha... bra inledning va  nä skämt åsido. Svårt att sluta tänka på min GBP förstå hur bra jag kommer må sen, Min närmsta väninna...(VERONICA) sa men vart tar min ulrika vägen sen då... JAG är ju här.. hela tiden, kommer bara få bättre självförtorende, må bättre, få bättre energi hihi:) Hon får passa på å kramas med mig nu medans jag är rund å go 

Jag tyckte det var kul att se, även massa annat både klagomål och annat skoj. Bland annat börjar jag ett inlägg med ja jag är tjock och så handlade det om att jag tar upp mer plats på bussen, tunnelbanan  :)

Här fann jag även hur det såg ut inför OP på hur lång tid det tog

25 augusti-08 gick jag till vårdcentralen och bad om en remiss för att göra en gastric bypass.
 25 november-08 fick jag en tid på SÖS för att träffa chefskirurgen så han kan besluta om min OP
10 december-08 fick vi gå på en dietistkurs, de visade bilder på OH-projektor om hur allt kommer se ut, och info vi behöver för att förstå vad man ger sig in på.
6 februari-09 Fick veta att min operation blir den 4: mars jippie
18 februari-09  Ska jag på förbesök till SÖS
4 mars-09 OP DAGEN, dock så blev OP dagen framflyttat till 11 mars-09 istället pga att de upptäckte att jag led av sömnapné, vilket jag numera är friskförklarad från.

Ska kika lite mer :) mitt tips till de som funderar på en GBP eller precis gjort en. Dokumentera det är nämligen väldigt roligt att gå tillbaka nu och se hur det gått och sett ut

Kramen

Jag har som bekant (för de som läser min blogg) följer jag midnattsloppets program inför tävlingen i augusti. Jag har känt att jag inte riktigt får upp farten, känns som om jag tragglar på samma hela tiden. MEN nu i veckan hände det något... jag fick upp farten liten. Jag blev så glad så jag slängde iväg ett meddelande på FB sidan för GBP opererade, för det här hade aldrig varit möjligt om jag inte gått ner mina ca 40 kg. Kände även att det varit så himla mycket negativa inlägg så jag ville bara slänga iväg mina tankar för en stund.

Men så här skrev jag:

Ser många skriva här om både positiva & negativa saker, just nu vill jag säga att jag är så GRYMT glad, jag valde att göra min GBP som en sista utväg. När jag sökte så trodde inte jag att jag var tillräckligt stor för att få men kände att jag inte hade något att förlora. Jag låg på gränsfall för att få....men det gick vägen. Samma dag som jag skulle gå igenom min GBP var jag jätte rädd, många tankar som snurrade, jag är ensamstående 3 barnsmamma och tänkte att OM det går fel, hur ska det då gå för mina barn och vad ska dom känna... jag gick igenom den och gjorde det även för deras skull. De har fått en glad och lycklig mamma som orkar, och som kommer leva längre för att se dom växa upp.... ikväll gick ett löppass SÅ himla bra vilket jag ALDRIG skulle kunnat orkat om jag hade mina extra 40 kg. När jag bloggar och folk frågar om råd inför GBP så är jag även noga med att säga att bara för att det gick bra för mig så måste man läsa vad som KAN hända, för det är en STOR risk man tar...

Finns självklart vissa saker som följt med efter att jag gjort min GBP men jag lever hellre med det än det liv jag levde innan. Vissa saker pratas det dock inte om som att man kan få lock i örat, värk i kroppen, magsår m.m

OM du funderar på att göra en, ta reda på så mycket som möjligt och gör en lista på för och nackdelar. Det är ingen quickfix

Idag mår jag bra, idag är jag stark.

Imorgon ska jag springa igen, känner mig grymt taggad och glad. Det jobbiga nu är dock att jag har problem med värk lite varstanns i kroppen MEN jag KAN springa ;)

Kärlek till er

Ulrika  

Loggade in på Facebook och såg en länk ang gastric bypass. Det är ju ganska intressant för mig som gått igenom en sån operation.

Så här står det iallafall på länken som jag läste:

Kostintaget normaliseras efter gastric bypass

Nyhet: 2013-04-19

En avhandling vid Sahlgrenska akademin visar att en så kallad gastric bypass-operation på flera sätt hjälper en överviktig till ett ätande som främjar viktminskning.
– Efter operationen ses stora förändringar av livsmedelsval och ätbeteende som liknar de vi ser hos en frisk normalviktig kontrollgrupp, säger doktoranden Anna Laurenius.

I sin avhandling från Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har legitimerade dietisten Anna Laurenius bland annat följt 128 personer med fetma som gastric bypass-opererats. Studierna, där patienterna fått äta testmåltider och/eller svarat på enkäter, visar att det oftast fungerar mycket bra att äta efter en gastric bypass-operation men att det finns en risk för symtom efter måltid.

Normalstora portioner

Många är överraskade över att de kan äta relativt stora portioner, och så länge maten inte är för fet går det ofta bra att äta lite större volymer. Några månader efter operationen ska de flesta kunna äta en normalstor portion eller som några opererade uttrycker det ”numera tar jag inte om av maten”.

– Trots att mängden mat patienterna äter bara minskar i början, så minskar kaloriintaget. Det speglar att patienterna väljer annorlunda mat, där fettintaget minskar och frukt- och grönsaksintaget ökar, säger Anna Laurenius.

Omvärderade kostråd

Trots att de opererade åt mindre portioner av testmåltiden blev de lika mätta som före operationen och äthastigheten sjönk. Intressant nog försköts kaloriintaget till tidigare på dagen, medan antalet måltider per dag ökade endast något.

– Vi har nu omvärderat kostråden till patienter som genomgår gastric bypass. Vi tror till exempel inte alls att man behöver småäta, det räcker oftast med de vanliga huvudmålen och kanske frukt däremellan, säger Anna Laurenius.

Var tionde har bestående besvär

Eftersom maten passerar förbi magsäcken och går direkt ut i tarmen kan operationen leda till så kallade dumping-symtom, det vill säga att maten ”dumpas” ner i tarmen vilket bl a kan orsaka trötthet och illamående.

– Min avhandling tyder snarare på att dumping-symtomen ska ses som ett verktyg. De flesta lär sig snabbt var gränserna går men 10 procent har bestående besvär, säger Anna Laurenius.

Avhandlingen Roux-en-Y gastric bypass as treatment for morbid obesity: studies on dietary intake, eating behavior and meal-related symptoms försvaras den 19 april kl. 09.00 i Sahlgrens aula, Blå stråket 5, SU/Sahlgrenska, Göteborg.

Länk till avhandling

FAKTA OM GASTRIC BYPASS:
I Sverige utförs årligen ca 8000 gastric bypassoperationer. För att bli opererad krävs ett BMI på 40 eller 35 om sjuklighet är relaterad till övervikten somt ex diabetes, högt blodtryck eller sömnapné. Gastric bypass har väldokumenterade effekter på långsiktig viktminskning och hälsorelaterad livskvalitet, fetma-relaterad sjuklighet och dödlighet, bl. a genom den Göteborgsbaserade studien ”Swedish Obese Subjects” som följer 2000 opererade under 20 år.

Kontakt:
Anna Laurenius, leg dietist och doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
031 342 83 68
anna.laurenius@vgregion.se

Huvudhandledare Torsten Olbers, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, torsten.olbers@gmail.com,

KÄLLA: http://www.sahlgrenska.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj//kostintaget-normaliseras-efter-gastric-bypass.cid1166770 

Tycker att det är ganska intressant då det är 4 år sen jag gjorde min, och visst jag känner att jag kan äta mer än jag kunde i början av operationen och det var ingen som informerade om att det kunde bli så. Men på nått sätt så är det kanske lite logiskt tänkande? eller? Menar jag känner till folk som har gått upp i vikt efter en gastric så jag visste redan innan att den här operationen tvingar in mig i en livsstil men jag själv måste kämpa för att behålla vikten. Just idag känner jag mig så sjukt svullen och känner att jag vill ner några kg så jag har fortfarande lite att kämpa med och det får jag ju göra SJÄLV, infon kanske kunde bli bättre, men det gäller mer än detta

/Ulrika

Det var ett tag sen jag skrev om hur det går efter min GBP så jag kände nu när jag har passerat 3 år så är det dags. Har förvisso inte skett några större förändringar. Står relativt still i vikt vill ner något kg till men tror det sker automatiskt då jag har fått ett JA på bukplastik. Vilket jag kommer skriva mer om senare.

Jag tränar ganska mycket just nu som jag skrivit tidigare men Zumba som jag går på är mest bara roligt och sen blir det några löp pass. Är ju tänkt att jag ska springa några lopp i sommar men fick hoppa över premiärmilen då jag var sjuk dec/jan.

Jag mår riktigt bra kan fortfarande inte äta pasta så bra eller dricka kolsyrad dryck men kan ju röra om så det värsta försvinner så går det lite grann så jag dricker inte det så ofta.

Här är en före och efter bild. Före bilden är ju gammal för det är ju svårt att få nya gamla bilder ;) hehe. Men den nya bilden tog jag i början av denna vecka

Kul när jag kan se skillnaden. Men när jag tittar på förebilden så känns det konstigt har jag sett ut så? är det jag? samtidigt som jag känner mig så stor som jag såg ut DÅ. Hur lång tid kan det ta innan huvudet fattar?  Är otroligt glad att jag gick igenom detta ångrar inte en dag. Trots gallsten, magkatarr och järnbrist för det är vad som hänt efter sen om det har nått med gbp att göra det vet jag inte.

Funderingar? Bara fråga om det är nått

Kram

Ulrika

Just nu sitter jag och kikar runt lite, blir lätt så nu innan allt har kommit igång på jobbet. Går igenom det jag skrev ang gastric bypass hur jag kände/tänkte inför och efter.. jag fick ju ett datum som sedan flyttades fram..jag var så grymt besviken men det var helt rätt för det handlade om hälsan men just då kändes det inte så.  Ville ju starta mitt nya liv så fort som möjligt, egentligen så gör ju inte några dagar så mycket men när man är i den situationen så är viljan så stark.. jag hade ju bestämt mig  . När jag läser Operationstberättelsen så blir jag nästan ledsen i ögat... jag var ensam, ingen som följde med mig vilket jag faktiskt hade velat. Men det här var innan jag träffade min kärlek så jag kan nästan känna hur ensam jag kände mig när jag läser.... men efter OP så fick jag massor med besök men just inför OP då man är så orolig/nervös. Ser även vilka delmål jag la upp, 5 kg i taget det var ju bra för då var det inte lika tufft antar jag. Är glad att jag skrivit så mycket om min viktresa för nu när jag läser igenom så är det så mycket jag glömt. Men resan fortsätter för resten av livet. Jag är glad att jag tog beslutet och genomförde det

Tack alla som funnits för mig och lyssnat på allt om vikten