Jag och min kärlek var på promenad i lördags. Vi gick ca 5 km... var helt underbart väder. Mitt upp i allt inne i skogen så såg vi en gran som var julpyntad. Blåa julkulor och lite annat smått som var blått. Mitt i ingenstans.... var lite häftigt, var ju bara tvungen och ta kort på den.

Fin va   

Nu ska jag ta och lägga mig är rätt trött idag. De håller på med ombyggnationer på jobbet men nu börjar det mesta bli klart men det är rätt dammigt så man blir ju lite smått trött i huvudet

Sov gott alla glada

Kramen Ulrika

Usch vad jobbigt det är, nu har magen blivit sur igen. Tog tidig lunch så jag kunde springa iväg till Apoteket vid Stureplan och köpa lite göra magen glad medicin. Blev Omeprazol Arrow, har testat den tidigare och då har jag blivit bättre i magen. Likaså denna gång... nu känns det lite bättre. Men funderar på om jag kanske borde kontakta läkare. Är ju svårt att göra det när jag vet att jag mår bra efter en tablett då känns det så onödigt att gå till doktorn.

Nu ska jag även försöka ge magen lite ätbart... som Maria Montazami säger..."mums" haha.

//Ulrika

Idag när jag var på väg upp i huset på jobbet för att fixa en sak, så stannade en person till och sa, det lyser om dig.. tack svarade jag och log.. då sa han jag blir så glad när jag ser dig. SÅNT värmer hjärtat, tänk om folk skulle bli bättre på och säga snälla saker. Hur ofta säger man till den som sitter brevid vilket grymt bra jobb personen gör eller vad fin i håret du är, eller en klapp på axeln bara. Det gör så mycket. Jag försöker tänka på det och säga till mina kollegor vad duktiga dom är  eller annat. Tänk på att DU kan rädda dagen för någon som kanske inte hade en sån bra start på dagen.

bara en tanke!

//U

 Ibland känns det som om man kämpar & kämpar & kämpar och så händer det inget, eller så blir det bara fel..  den här veckan har varit underbar på många sätt och vis, men min som fortsätter i samma gamla anda. Han bytte klass för att han skulle trivas bättre och må bättre. Vilket han faktiskt gör. MEN han fortsätter skolka emellanåt vilket resulterar i att jag känner mig så hjälplös, känns som om jag provat allt nu. Jag går på möten, jag försöker reda ut med honom vad det är för fel,är det klassen, kompisar, skolan, studerandet. Har förvisso kommit på vad den största boven till dramat är.... DATORN. Den har hamnat i källaren, och kommer inte komma upp därifrån förrän han sköter sig.

Han har visat tydligt att han inte kan ta ansvar för skolan samtidigt som han har datorn (han spelar WOW och CS). Spelen tar upp för stor tid av hans tänkande och det har slutat med att han planerar kvällen innan han skolkar hur han ska ta mina källarn nycklar för att sen vara hemma dagen efter och spela. Så spelberoende är han helt klart.

Nu har vi ett sammarbete med mobila teamet på kommunen så jag hoppas att det så småningom blir bra. Det som är positivt är ju att min son har fått G i betyg i ämnena så han har jobbat från Underkänt till Godkänt i betyg och det är GRYMT bra gjort tycker jag.

Min son är jordens goaste kille, han är mjuk, lugn, snäll.... han har bara det lite tufft i livet. Och jag som mamma försöker verkligen hjälpa honom igenom det här. Trots att jag emellanåt river av mig håret, som de flesta föräldrar skulle känna. Tänker ibland att han kanske inte får tillräckligt med hjälp i skolan för att han är för lugn och tyst och inte gör väsen av sig..... då syns han ju inte.

Hoppas att allt blir bra så småningom.

/U

ps.

WOW= world of the warcraft

CS= Counter Strike

Jag har bloggat på blogg.se ett tag. Men tänkte testa den här lite grann. Kommer länka till min gamla blogg oxå eftersom jag bara tänkte fortsätta här utifrån min förra blogg. Har inte länkat hit ännu men ska göra det. Vill bara se hur den här fungerar först. Måste säga att den här bloggen har funktioner som jag saknade på den andra. Så det här ska bli skoj :)

//Ulrika