Jag har som bekant (för de som läser min blogg) följer jag midnattsloppets program inför tävlingen i augusti. Jag har känt att jag inte riktigt får upp farten, känns som om jag tragglar på samma hela tiden. MEN nu i veckan hände det något... jag fick upp farten liten. Jag blev så glad så jag slängde iväg ett meddelande på FB sidan för GBP opererade, för det här hade aldrig varit möjligt om jag inte gått ner mina ca 40 kg. Kände även att det varit så himla mycket negativa inlägg så jag ville bara slänga iväg mina tankar för en stund.

Men så här skrev jag:

Ser många skriva här om både positiva & negativa saker, just nu vill jag säga att jag är så GRYMT glad, jag valde att göra min GBP som en sista utväg. När jag sökte så trodde inte jag att jag var tillräckligt stor för att få men kände att jag inte hade något att förlora. Jag låg på gränsfall för att få....men det gick vägen. Samma dag som jag skulle gå igenom min GBP var jag jätte rädd, många tankar som snurrade, jag är ensamstående 3 barnsmamma och tänkte att OM det går fel, hur ska det då gå för mina barn och vad ska dom känna... jag gick igenom den och gjorde det även för deras skull. De har fått en glad och lycklig mamma som orkar, och som kommer leva längre för att se dom växa upp.... ikväll gick ett löppass SÅ himla bra vilket jag ALDRIG skulle kunnat orkat om jag hade mina extra 40 kg. När jag bloggar och folk frågar om råd inför GBP så är jag även noga med att säga att bara för att det gick bra för mig så måste man läsa vad som KAN hända, för det är en STOR risk man tar...

Finns självklart vissa saker som följt med efter att jag gjort min GBP men jag lever hellre med det än det liv jag levde innan. Vissa saker pratas det dock inte om som att man kan få lock i örat, värk i kroppen, magsår m.m

OM du funderar på att göra en, ta reda på så mycket som möjligt och gör en lista på för och nackdelar. Det är ingen quickfix

Idag mår jag bra, idag är jag stark.

Imorgon ska jag springa igen, känner mig grymt taggad och glad. Det jobbiga nu är dock att jag har problem med värk lite varstanns i kroppen MEN jag KAN springa ;)

Kärlek till er

Ulrika  

Idag går mitt mellanbarn ut 8:an, igår gick min yngsta ut 2:an och min äldsta gick ut 1:a ring. Känns att tiden går snabbt fram nu. Fick ett mail från mitt mellanbarns lärare då han skickade ut tider för utvecklingssamtalen till nästa termin som då är 9:an, då fick jag lite tårar i ögonen... att hon REDAN ska börja 9:an...men väx inte för fort jag hinner inte med.

Är så stolt över er mina hjärtan, vad skulle jag vara utan er? ÄLSKAR ER!!!!

/Mamma