Fortfarande finns det de som tycker att en diagnos hindrar och stämplar, snarare än hjälper och löser problem. Jag är för, för, för, för, för att man utreder och sätter diagnoser på barn, ungdomar och vuxna som upplever att de har så stora svårigheter i vardagen.

Det är nämligen inte diagnosen som stämplar människan - det är vi, människorna runt/sammhället, våra förutfattade meningar om vad som är bra och dåligt, rätt och fel i hur vi är och hur man får bete oss, tänka, vara. En människa blir stämplad vare sig hon/han har diagnos eller inte, men utredningen och diagnosen ger förklaringar och strategier för att lyckas i vardagen.  Därför är utredning och diagnos så viktig.

Så som Malene skriver så känner jag, diagnosen hjälper och jag vet de som är helt emot diagnos och tycker att det stämplar men är det dom själva som stämplar eller??? Jag ville ha utredningen på min son för att HJÄLPA honom för att han och andra och vi ska förstå och kunna hjälpa honom rätt. Att fortsätta som det var är inte hållbart i längden. Skulle jag inte ha gjort det nu så visst det kanske hade hänt senare och då hade han ifrågasatt mig varför jag inte gjorde den. Jag vill det bästa för mitt barn och då spelar det ingen roll vad det innebär för han är min värld och jag som mamma till honom ska göra allt som står i min makt för att han ska ha de bästa möjligheterna.

Vi har en lång väg kvar innan det blir bra och jag hoppas att jag slipper bråka alltför mycket för att det ska fungera